Det lilla lyckorus som uppstår när ens jobbbyxor som man nyss fick som va nästan för små nu är för stora :D

Jag sov några timmar och när jag vaknade låg vikten på 71,6 så drack lite kaffe och har nu ätit fyra nektariner :) har även städat lägenheten och torkat diarré. Vääääldigt kul, eller inte. Men är lillen dålig i magen vad ska man göra än att plocka upp och vara glad? Sitter nu återigen och väntar på A och hoppas att vi ses snart för börjar bli uttråkad och vill dra till gymmet. Trodde jag skulle få sällskap men icke, ingen ville vara snäll mot mig idag inte.

Jupp då hoppade vi över sömnen och har kramp i hela kroppen. Skulle på möte idag på jobbet men de blev inställt och flyttat, skönt de. Så idag får jag vara hemma och fokusera på att jag gått upp 0,2 sen igår, Faaaaan! Blir så arg, är jag spel dålig?? Straffet på de är, ingen mat idag förutom shakes + diet caps + om jag orkar några Hallon. OCH TRÄNING SÅ FORT A KOMMER HEM! (ångesten i natt va också straff, Good.)

Kan inte sova, mår illa igen. Bläddrar om och om igen genom bilder på vackert smala människor, ååååh jag vill nå Dit nu! Veckans mål är att hamna under 70 kg, lagom mål då jag gått ner 6 kg på tolv dagar. Jag vill bara kräkas upp all skit, nu! Over and out

Det var jätte mysigt idag vid sjön, hunden njöt och jag och A lika så. Jag åt en skaldjurs sallad på ca 400 kcal och de gick helt okej. Även druckit en shake nu och mår mindre illa. Så idag har kalori intaget legat på ca 600 kcal. Ingen jätte ångest faktiskt, känns bra. Dax att träna lite och sen ut med hunden. Over and out.

A är äntligen på väg hem från jobbet och vi ska åka och bada med hunden. Kommer bli jätte mysigt! Tanken är att jag ska äta något, men vill inte. Är inte hungrig än. Så, vi hoppar de tills de känns som en bra ide att äta. Så ska börja packa lite saker så ska vi strax åka.

Så försökte vi äta lite också, det Vart annat än planerat. En halv varma koppen som hel innehåller 70 kcal, och en fjärde del honungsmelon gick ner tills magen började krampa.. så nu ligger jag i soffan igen, ner bäddade och gråter av smärtan. Hoppas A kommer hem med en Kram snart..

A hade på något sätt fått med sig min hem nyckel så blev en kort men snabb promenad med hunden. Förstår inte hur svårt det kan vara att vilja göra det där lilla extra för den man älskar och bor med. För mig är det en självklarhet. Efter allt A utsatt mig för A tydligen jävligt svårt att bara anstränga sig lite.. de är pga A som besattheten av att rasa i vikt kommit upp igen, efter att ha varit frisk i nästan två år från detta är de nu på g tilllbaka. Är de så svårt efter så lång tid att ta insiativet till att få den andra personen att le? Fucked up. Over and out.